Ett utdrag ur "Visions Beyond the Veil " av H.A. Baker
Ledningen av de onda härskarorna finns i mellersta himmelen. Här finns
troner varifrån djävulens änglar utövar sitt sataniska styre över jorden. Dessa
mörkrets härskare äro olika: några är mer storväxta än andra, det finns
variation i klädsel, kronor, ansiktsuttryck, sinnelag och i auktoritet. I alla
avseenden är de lika djävulska i utseende och handling som satans härskaror
förväntas vara.
Dessa ondskans härskare befinner sig i ständig inbördes tävlan. Var och en
harmas över auktoriteten hos dem som har större makt. Alla är avundsjuka på
varandra och har begär efter platserna i den högsta rangen. De i högsta rangen
håller sina positioner, inte genom samtycke med dem i lägre klasser utan endast
genom sin egen överlägsna häftighet och makt. Grupper och individer grälar
ständigt och är i konflikt med varandra.
Alla bär kronor som representerar olika klasser och rangordning. Alla
önskar att sitta på de översta tronerna och övervaka ondskans arbete på jorden,
hellre än att förnedra sig till delegerade tjänster på de lägre tronerna.
De av högsta rangordning sitter på troner i den mellersta himmelen. De
regerar över oräkneliga härskaror av onda andar från vilka delegationer
ständigt avsänds till jorden för att förleda dess invånare, för att stå emot de
rättfärdiga krafterna, för att förstärka platser med svaga demoniska krafter på
jorden och för att binda och föra själar av onda människor till helvetet när de
dör.
Fastän dessa onda änglar flyger i högsta himmelen till själva grindarna
till det nya Jerusalem och fastän de stiger ned till jorden och flyger i dess
luft, är deras centrum i den mellersta himmelen med troner av auktoritet där de
samlas i oräkneliga antal. Här flyger vissa härskaror av onda andar av olika
storlek hit och dit medan andra rör sig mer försiktigt. En viss halo omger de
onda andarna av högre rangordning.
Alla är lika i några avseenden: Alla har vingar, alla har kronor, alla hör
till himlarna. De utsedda budbärarna far endast tillfälligt till jorden. När
deras onda ärende är avslutat återvänder de till himmelen.
De onda andarnas härskaror på jorden är mycket olika djävulens änglar.
Dessa på jorden har inga vingar. De kan gå och springa snabbt. De kan röra sig
fritt men lämnar uppenbarligen inte jorden. De varierar i storlek från några
centimeter till tre meter i höjd. De bär granna färgade kläder med många ränder
och har stiliga mössor av olika form och färg. Några å andra sidan bär trasor
eller smutsiga dräkter.
Några av dessa demoner på jorden har mycket liten makt och är av ganska
harmlös natur. Andra emellertid är storväxta, uppträder häftigt och har stor
makt. De på jorden motarbetar de rättfärdiga människorna och änglarnas arbete
bland människor. I en av deras konflikter med en ängel, samlades jordiska
demoner av högsta rangordning assisterade av andra av lägre ordning, och
försökte att slå ängeln med klubbor, svärd och andra vapen. Genom tro och genom
att lovprisa Herren kunde ängeln motstå detta kraftiga anfall så att han varken
blev träffad eller ens vidrörd av den onde. Demonerna med mindre makt som stod
och betraktade konflikten på avstånd och såg sina kompanjoners misslyckade
anfall, bönföll de onda makterna i himlarna att sända en styrka av änglar från
luften. Som svar på denna bön blev tio änglar nedsända. När dessa närmade sig
jorden klappade demonerna händerna i en glädjande välkomsthälsning. När de onda
änglarna från ovan nådde konfliktscenen, drog sig dessa mindre kraftfulla
demoner tillbaka och stod respektfulla och tysta i närvaro av den sataniska
delegationen från ovan, som nu övertog konflikten med ängeln. Dessa krafter
kunde ängeln också motstå med böner och tro tills plötsligt Guds härlighet
sänkte sig ned och jagade iväg alla de onda härskarorna.
Pojken som såg en kristen människa dö såg också:
När en man dog som inte hade hört evangelium vandrade hans själ, efter att
ha blivit frigjord från kroppen, omkring obehindrat från plats till plats på
jorden tills en av djävulens änglar kom ned från skyn, band honom med kedjor
och tvingade honom ned i helvetet.
Dödsfallet av en bekännande kristen, som hade känt Herren men som inte
uppriktigt ångrat sig, var än mer förskräckligt. När denne man var döende
väntade demonerna vid hans dödsbädd med djävulsk förtjusning på befrielsen av
själen hos denne hycklande man, en gång bekännande kristen. Demonerna började
binda honom innan han hade lämnat kroppen och slutförde bindandet av sin fånge
i samma ögonblick som han drog sitt sista ogudaktiga andedrag. Hycklaren fick
inte njuta ett ögonblick av att vandra omkring på jorden i frihet. Som ett
föremål för åtlöje för sina demoniska tillfångatagare blev han med
förskräckelse ögonblickligen släpad ned i helvetet.
Det var en speciell sport bland demonerna att med en sådan ogudaktig man
binda honom i kedjor, släpa honom omkring på jorden, rycka upp honom och sedan
slå ned honom om och om igen och hala honom som en död hund. Efter detta nöje
för sin tillfångatagare blev mannen släpad ned för den mörka vägen till de
djävulska regionerna.
Där fanns:
På grund av att han skött sig så illa blev han avskedad som springpojke av
en officer i armén. Efter att ha sett honom tigga på gatorna i flera dagar tog
vi in honom på räddningshemmet Adullam. Han lovade att bättra sig, visade sig
till det yttre anständig, hörde evangeliet en lång tid och kände ånger.
Sedan försvann olika saker från räddningshemmet men tjuven blev inte funnen
förrän denna pojke blev fasttagen när han försökte att sälja det stulna. Vi tog
då bort honom från räddningshemmet. Efter flera månader av tiggarliv, då denna
pojke upprepade gånger lovade att bättra sig bara vi tillät honom att
återvända, gav vi honom en ny möjlighet. Herren gav honom också ytterligare ett
tillfälle för det förekom tydliga tecken av den Helige Ande och övernaturliga
uppenbarelser tillräckliga för att övertyga den enklaste människa. Pojken själv
fick smörjelser från den Helige Ande, för Herren tog itu med honom direkt om hans
synder och visade honom den rätta vägen. Trots detta sprang pojken iväg och
anslöt sig till ett gatugäng av tiggartjuvar. Några månader senare ramlade han
och bröt armen. Den blev infekterad och han var döende när han blev förd till
sjukhus. På sjukhuset var han så hopplöst olydig att han blev utkastad och var
snart i ett döende tillstånd på gatan. Han kom då till oss med löften om
bättring och vi tyckte synd om honom och tog in honom ännu en gång.
Dag efter dag närmade han sig slutet. Natten innan han dog blev jag väckt
av otäcka gälla skrik som lät som kusliga ylanden från något vilt djur eller
från något djävulskt. Nästa dag när pojken dog var jag inte hemma. När han låg
för döden i häftiga smärtor, samlades kring honom förtjusta och avskyvärt
djävulska demoner. När själen lämnade kroppen såg pojken sina tillfångatagare,
grät, vrålade, skrek och ropade så högt han kunde i den vildaste förskräckelse,
"Herr Baker, hjälp! hjälp! hjälp! O, herr Baker kom snabbt! Herr Baker,
herr Baker, herr Baker! Hjälp, de är alla runt omkring mig med kedjor! De har
kommit till mig. Hjälp, hjälp, herr Baker, hjälp! O, o, o, hjälp! hjälp! hjälp!
De binder mig med kedjor. Hjälp! hjälp! O, o, o, hjälp!
O-h-j-ä-l- "
Upprepade gånger har barn haft visioner om helvetet och den brinnande
eldsjön. Första gången som någon var i Andens smörjelse hade han vanligtvis en
vision av helvetet. Han blev bunden med kedjor och förd genom områden av
mörker. Några barn kunde höra demoner runt omkring dem i detta område. Om de
blev förda långt bort kunde de se ett svagt ljus på avstånd vilket var
reflektioner från den brinnande eldsjön. Några barn var förda så nära att de
kunde se den brinnande eldsjön framför sig. Hela tiden talade de om Kristi blod
och hävdade att de inte skulle lyda och inte bli slavar till sina
tillfångatagare. De trodde verkligen att Jesus skulle rädda dem. Vi har redan
berättat hur Herren ingrep med Sin blodköpta frälsning innan de nådde den
brinnande eldsjön.
Bibeln visar att helvetet är en plats av mörker och den lär att en del av
djävulens änglar är nu förvarade i mörkrets kedjor i väntan på domen.
Barnen såg inte bara mörker i helvetet utan också:
som man alltid närmade sig genom ett område av underjordiskt mörker. I
visionen var de förda till kanten av en stor sjö av eld i en halvmörk håla från
vilken moln av rök steg upp. När röken sjönk ned blev elden i sjön diffus men
när röken steg upp något syntes den brinnande sjön med röda och gröna flammor
och dess invånare tydligt.
När barnen stirrade ned i helvetes håla såg vi dem hålla fast i någon del
av en möbel eller gå ned på sina händer och knän, försiktigt lutande sig framåt
för att kika ned i de helvetiska områdena. De tittade ett ögonblick och drog
sig sedan tillbaka, rädda för att falla i. De var förfärade över vad de såg.
Sedan tittade de försiktigt igen och drog sig tillbaka. Ibland låg barnen på
magen av fruktan att halka och falla i medan de tittade över kanten till
eldsjön.
De som gått förlorade sågs komma in i helvetet. Några föll i, några gick
över kanten och några var bundna med kedjor och kastade in i helvetet av
demoner. En pojke såg grupper av onda människor bundna i buntar som var färdiga
att kastas in i denna brinnande ugn.
När elden minskade och röken lade sig hördes jämmer från de olyckliga. När
elden periodvis ökade i intensitet och röken steg uppåt något hördes skrik och
klagan av dödsångest.
En person rullade runt på golvet och skrek som en lidande själ skulle ha
gjort i helvetet.
I eldsjön fanns ett hav av händer som räcktes upp för hjälp. De som var där
nere bönföll dem om hjälp som tittade på dem uppifrån. Vi kunde höra barnen
tala till dem precis som man hör någon tala i telefon dvs. uppfatta samtalet
endast i ena änden. Det kunde låta så här: "Jag kan inte hjälpa dig."
"Nej, jag kan inte göra någonting för dig." "När du var i livet
hörsammade du inte evangeliet." "Nej, det är redan försent. Innan du
kom hit predikade jag för dig men du gjorde narr av mig och föraktade Jesus. Nu
vet du att jag talade sanning." "Nej, jag kan inte göra någonting.
Detta är en dom från Gud." "Om du hade lytt skulle du nu ha glatt dig
tillsammans med oss i himmelen." Efter en sådan konversation blev barnen
förda till himmelen för att glädja sig i gemenskapen med Jesus eller förda till
de gyllene gatornas härlighet i Guds paradis.